elin svanberg

Jag älskar musik, har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra det. Jag blir lycklig av musik, att sjunga, spela eller lyssna spelar ingen som helst roll. Bara jag får höra musik.

 

För mig handlar musik om att förmedla och väcka känslor. Musiken väcker alltid någon sorts känsla. Sorg, ilska, glädje, förtröstan, lycka. Det är nog en stor orsak till att musiken är så viktig för mig.

 

Jag är sådan person som kan bli helt kär i en låt. Blir det så, så är det kört, jag bara måste lyssna på den låten och då kan jag lyssna på den nostop i flera dagar. 

När många andra gillar och är svag för låttexter så är jag precis tvärt om, jag är riktigt svag för melodier. När många attraheras av en vacker text så attraheras jag av vacker melodi och vackra harmonier. Det är det som utgör kärnan i låten, är själva grundstenen och det absolut finaste.

 

Och ibland är det kärlek vid första ögonblicket. Som när jag hörde Per sjunga Gethsemane för 7 år sedan. Det var magiskt, dels för att det var han som sjöng eftersom han är oerhört duktig på det och har en väldigt vacker röst, men jag visste att det var något annat som gjorde den magiskt. Väldigt vacker melodi och vackra harmonier. Sedan kom det mest magiska, 5/4 takt. Det är min favorit av alla taktarter. Den är lekfull, oregelbunden och drar lyssnaren till sig. Underbart!!

Nu har det snart gått en vecka och Gethsemane går fortfarande nonstop. Jag älskar den helt enkelt!

 

 

 

Steve Balsamo sjunger Gethsemane och det är riktigt, riktigt bra.