elin svanberg

Mina fina paranteser. Det är vad jag brukar kalla dem. Det hela började med att jag sa parents och sedan halkade det vidare till paranteser och det har förblivit så.

Så fina är de och jag är så glad att jag har dem. Förrförra helgen lyckades jag få med oss alla på bild när vi var på 60-årsfest. Det är verkligen inte ofta det händer, han i mitten är nämligen lite skygg för kameran och säger oftast nej så fort man tar upp den.