elin svanberg

Just nu önskar jag verkligen inte att jag sitter vid mitt skrivbord, utan var någon helt annanstans. Himla härligt det skulle vara...

Känns bara som en sådan dag som man verkligen önskar att man klivit ner i sängen igen, dragit täcket över sig och förvunnit.

I onsdags var jag på bio med Petra, vi såg the Wolf of Wall Street. Huvudrollen spelas av den fantastiske Mr. DiCaprio och i birollerna ser vi bland annat Jonah Hill och Margot Robbie.

Du skulle ha fyllt 99 år idag, den 15 januari 2014. Vad jag önskar att både du och jag fått uppleva denna dagen tillsammans. Fast jag vet att du firar detta i himlen med de andra. 

När jag tänker på dig är det den här bilden av dig jag ser. Vithårig och rynkig, av ålderns höst och erfarenhet. Jag undrar då om du någonsin kunnat vara finare än så här. Och jag tror inte att du hade kunnat det. 

Jag är glad att du fick vandra på jorden, med oss, i 88 år. 

Jag älskar musik, har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra det. Jag blir lycklig av musik, att sjunga, spela eller lyssna spelar ingen som helst roll. Bara jag får höra musik.

 

För mig handlar musik om att förmedla och väcka känslor. Musiken väcker alltid någon sorts känsla. Sorg, ilska, glädje, förtröstan, lycka. Det är nog en stor orsak till att musiken är så viktig för mig.

 

Jag är sådan person som kan bli helt kär i en låt. Blir det så, så är det kört, jag bara måste lyssna på den låten och då kan jag lyssna på den nostop i flera dagar. 

När många andra gillar och är svag för låttexter så är jag precis tvärt om, jag är riktigt svag för melodier. När många attraheras av en vacker text så attraheras jag av vacker melodi och vackra harmonier. Det är det som utgör kärnan i låten, är själva grundstenen och det absolut finaste.

 

Och ibland är det kärlek vid första ögonblicket. Som när jag hörde Per sjunga Gethsemane för 7 år sedan. Det var magiskt, dels för att det var han som sjöng eftersom han är oerhört duktig på det och har en väldigt vacker röst, men jag visste att det var något annat som gjorde den magiskt. Väldigt vacker melodi och vackra harmonier. Sedan kom det mest magiska, 5/4 takt. Det är min favorit av alla taktarter. Den är lekfull, oregelbunden och drar lyssnaren till sig. Underbart!!

Nu har det snart gått en vecka och Gethsemane går fortfarande nonstop. Jag älskar den helt enkelt!

 

 

 

Steve Balsamo sjunger Gethsemane och det är riktigt, riktigt bra.

För ett tag sedan var jag med Anna och Fredrik på Och himlen därtill. Restaurangen och baren som ligger högst upp i skatteskrapan. Oj vilken fin utsikt... helt otrolig! Så fint nu när mörkret lagt sig och staden lyses upp av en massa ljus i olika färger. Det är verkligen magiskt!

Nu finns bloggen på Bloglovin, klicka här för att följa mig!

Jag har haft en period där jag saknat mina gymnaster väldigt mycket. Kan bero på att jag lyssnat igenom en massa musik till fristående.

En sak som slog mig var vad mycket kul vi har haft under åren och vad vi växte som lag tillsammans. Även fast det var en slitig period så var det så härligt när man tänker tillbaka nu. Framgången känns verkligen härlig när man har behövt jobba för den.

 

Tänk att ni var såhär små en gång i tiden!

 

 

 

 

 

 

Måste medge att jag har haft en väldans tur med min lägenhet... och då tänker jag inte bara på att ha fått den utan även storleken.

Då lägenheten är en 2:a på 43 kvadratmeter, så är det inte en stor tvåa men bara det att ha två rum är underbart. Det har verkligen varit underbart denna veckan då jag legat hemma och haft magsjuka. Tror att jag skulle bli tokig om den hade varit mindre med endast ett rum. Det har varit skönt att kunna altenera mellan sovrummet och vardagsrummet.

 

 

Idag var en tung dag. Vi har tagit ett sista farväl av en fin människa och vän och vi har fått ännu en ängel som vakar över oss däruppifrån.

 

 

I somras när jag var upp i Härnösand blev det några turer på loppisarna som ligger runt omkring.

Jag tycker att det finns en del människor som bara behöver snegla mot en loppis så hittar de något häftigt som är fint och passar in hemma riktigt bra. Jag är inte en sådan människa, jag tycker alltid att det är svårt att hitta de riktiga guldkornen. Och

även fast jag gillar loppis och att återanvända saker så har jag mycket lättare med saker som är nya och fina. För att förstå sig på det här med loppisar kanske man måste träna. Genom att gå på en massa loppisar och bara spejja efter saker. Såklart är deta mycket beroende på vad just den loppisen har för utbud. Men man borde ändå kunna träna upp sin förmåga på något sätt.

 

I alla fall, så blev det några besök på loppisar i somras. Och på en lyckades jag faktiskt hitta en sak som jag sökt efter. Jag var på jakt efter en stor glasflaska eller en damejean, i någon fin färg. Och jag lyckades hitta en fin glasflaska med smaragdgrönt glas som nu har fått en plats bredvid mitt nya skåp. Tycker att den passar riktigt bra där.

 

 

När man ser vissa namn känns det lite extra i hjärtat. Ett sådant namn åkte förbi mig igår, när ett tunnelbanetåg med namnet Märta åkte förbi. Märta är kanske för de flesta relaterat till en gammal tant eller en äldre dam. För mig är det min mormor, mormor Märta.

Även fast det är 10 år sedan du bestämde dig för att bli ängel tänker jag på dig som att du är här. Jag tror fortfarande att du bor på Eriksbergsgränd och att jag kan ringa 14642 för att få höra din röst. Att jag inte hört något från dig betyder bara att vi inte hörts på länge.

Jag önskar att vi skulle ha fått mera tid tillsammans, det hade jag behövt. Jag hade då kunnat växa upp och insett vilken oerhörd kunskap och erfarenhet du satt på. Jag hade kanske förstått vikten av allt de du kunde lära mig och allt det du försökte lära mig. Jag hade troligen vetat hur du gjorde ditt blodbröd så gott eller varför dina revbensspjäll var så speciella... eller så kunde jag bara fått en massa råd och visdom som hade hjälp mig under livet.

 

Om du hade levt idag hade jag sagt jag älskar dig, troligtvis så många gånger att du blivit less. Vi hade spelat kort i det oändliga, jag hade tittat på när du lagat mat, vi hade lyssnat på alla de bra bitarna som spelades på radion, vi hade diskuterat och utbytt tankar med varandra och jag hade troligen ställt en oändlig mängd frågor om allt mellan himmel och jord. Jag är ledsen att vi inte fick göra dessa saker tillsammans som vuxna.

 

Jag veta att du hör mig och att du alltid är med och vakar över mig. Det känns tryggt. Det jag önskar är att du skulle fått veta att du var exeptionell, att det inte fanns någon som du och att det inte kommer att finnas någon som du. Jag hoppas att du visste det, även fast jag aldrig sa det till dig.

Du ställde alltid upp för andra och fanns alltid där när man behövde hjälp. Du lyssnade alltid uppmärksamt på vad man hade att säga och kom alltid med råd när det behövdes. Du tog hand om alla och det var alltid till dig alla kom.  

Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för all din givmildhet. Tack för att du alltid fanns där. Tack för alla råd även då jag kanske inte lyssnade.

 

Tack mormor!

 

 

Underbara och härliga Sågverket.

Ända sedan jag fick nys om att den gamla kursgården Solebo hade blivit köpt och omgjord till Sågverket så har jag velat åka dit och under semestern blev det av.

 

Redan när man såg de första bilderna på ombyggnationen så blev jag nyfiken på att åka dit. Det känns som att de har träffat precis rätt med sin vision. Interiörmässigt är det en dröm, och det verkar vara en dröm även matmässigt (i alla fall vad man har förstått via människor som varit där). Måste säga att det verkligen var en dröm, inredningen var klockren och det vi fikade var mycket bra. Nästa gång jag åker dit hoppas jag att det blir en bubbel-brunch.

 

Finally!!

Måste säga att jag gillar Gagas ny låt otroligt mycket. Längtar tills hela albumet släpps, tror nämligen att det kan bli sjukt bra. Nu ska jag fortsätta poppa, önskar att jag kunde dansa lite också!

 

Nu är det äntligen klart. I höst blir det Litteraturvetenskap B på distans och halvfart. Ska blir super kul men troligtvis ganska hektiskt. Kan vara dags att ta tag i mitt liv, på alla punkter.

De fyra momenten som kursen innehåller är:

 

 

Har kollat litteraturlistan och såg att vi ska läsa Shakespears Stormen, jippi!! Den har jag velat läsa ända sedan jag var liten och såg Resan till Melonia.

 

Ur Stormen, Akt 4 scen 1

 

 

Så om ni vill hitta mig i höst så kommer ni troligen att hitta mig med näsan djupt nere i en bok.

 

En volleybollplan. Två mål. 10 spelare. En boll. Sand. Bara fötter. Blodigt allvar. Prestige. Närkamp. 

Med de orden kan man beskriva beachfotboll och beach cupen som går av stapeln varje år. Cupen går ut på att olika företag, föreningar eller andra konstellationer drar ihop ett lag och spelar lite fotboll, i sanden.

Det som gör det så roligt är att fotboll som spelas i sand är olik vanlig fotboll. Bollen studsar som den vill. Sanden yr så det kan vara svårt att se och det är inte lika lätt att springa. Underlaget gör verkligen att sporten blir helt förändrad. Sedan är det också kul att de flesta spelarna har man någon koppling till eller vet vilka det är. Man kanske har gått i skolan ihop, är lika gamla, jobbat tillsammans eller bara känner till personen. Det gör det lite roligare.

 

 

 

Vissa vanor är inrotade och känns helt naturliga. Som att gå och köpa en tidning innan man ska åka tåg. Tåg och tidningar hör liksom ihop, ungefär som torsdagar och pannkaka. 

Det är något magiskt över att gå runt och kolla på omslag, känna på tidningarna, bläddra igenom dem snabbt och känna lukten av nytryckt papper. Det är något väldigt speciellt.

 

Så började ett utkast till ett blogginlägg som jag började att skriva den 22:a april i år.

Vid den här tiden kändes livet inte roligt. Jag hade fått reda på att jag inte skulle få bo kvar i lägenheten, mitt hem, efter den sista juni.

Det är på något sätt svårt att förklara hur det kändes. Men det kändes hopplöst, bottenlöst, krävande, kvävande och som att livet åkte berg och dalbana med mig utan att jag valt att följa med på färden. Jag skulle bli tvungen att flytta i från mitt hem, den lägenhet och det ställe som jag har kommit att betrakta som mitt hem, utan att jag ville det. Den plats där jag passade in och trivdes. Det var oerhört jobbigt! 

Men tyvärr är det så att det är så vardagen ser ut i Stockholm för många människor.

Och jag var oerhört lycklig lottad som hade människor runt omkring mig som stöttade mig och pushade mig när jag tyckte att det var jobbigt eller när jag var låg. Ni vet vilka ni är och jag älskar er för detta!

 

Jag vet inte varför jag tog detta så hårt men det kändes bara fel att det skulle vara såhär och alla sa att det skulle lösa sig, men då oroade jag mig bara ännu mer.

 

Om man ska söka en lägenhet här måste vara beredd på att lägga ner tid och möda. Mina bästa kompisar blev Stockholm Bostad och Fixa kontraktet. Där var jag ständigt och kollade och uppdaterade, var alltid standby. Jag skickade intresseanmälningar till x antal hyresvärdar, kollade blocket ständigt och la ut krokar till alla som jag kände och som kunde känna någon. Detta var allt jag tänkte på under flera månader. 

 

Vad gäller kortspel så har jag något alltid haft en god relation till korten och man kan säga att det alltid har flytit på. För att lyckas tror att man måste veta hur man ska spela sina kort, inte på ett sätt att lura folk eller någon sådan betydelse av 'att spela sina kort rätt'. Utan att man ser livet som sitt personliga kortspel och funderar över vilka drag man gör, vad man ska spara på och hur man ska spela sin kort på bästa sätt. Jag valde en dag att spela mina kort i och med att kolla på en lägenhet som min hyresvärd hade erbjudit mig. Det var en ganska dyr och stor lägenhet med evakueringskontrakt, egentligen lite för dyr för mig. Men jag valde ändå att åka och kolla på den och för att träffa min hyresvärd. Som jag inte hade träffat ännu. 

Jag har under de två åren som jag bott i lägenheten hållit mig lugn och eftersom jag haft ett andrahandskontrakt så har jag alltid vänt mig till Sofia och inte till hyresvärden, och därför inte pratat med honom eller träffat honom. 

Så jag spelade mina kort och visste inte att jag skulle få utdelning en månad senare.

 

Torsdagen den 13:e juni 2013 är nog aldrig en dag som jag kommer att glömma bort, för det var den dagen som jag skrev på förstahandskontraktet för lägenheten på Hägerstensåsen, samma lägenhet som jag bott i de senaste två åren. Jag hade kämpat och äntligen gav det utdelning och det på det bästa sättet. ETT FÖRSTAHANDSKONTRAKT I STOCKHOLM!!!

 

Jag är lycklig, överväldigad, oerhört stolt och en massa andra saker. Men jag tycker framför allt att jag är värd detta, så som jag har jobbat för att få en lägenhet!