Du underbara människa
När man ser vissa namn känns det lite extra i hjärtat. Ett sådant namn åkte förbi mig igår, när ett tunnelbanetåg med namnet Märta åkte förbi. Märta är kanske för de flesta relaterat till en gammal tant eller en äldre dam. För mig är det min mormor, mormor Märta.
Även fast det är 10 år sedan du bestämde dig för att bli ängel tänker jag på dig som att du är här. Jag tror fortfarande att du bor på Eriksbergsgränd och att jag kan ringa 14642 för att få höra din röst. Att jag inte hört något från dig betyder bara att vi inte hörts på länge.
Jag önskar att vi skulle ha fått mera tid tillsammans, det hade jag behövt. Jag hade då kunnat växa upp och insett vilken oerhörd kunskap och erfarenhet du satt på. Jag hade kanske förstått vikten av allt de du kunde lära mig och allt det du försökte lära mig. Jag hade troligen vetat hur du gjorde ditt blodbröd så gott eller varför dina revbensspjäll var så speciella... eller så kunde jag bara fått en massa råd och visdom som hade hjälp mig under livet.
Om du hade levt idag hade jag sagt jag älskar dig, troligtvis så många gånger att du blivit less. Vi hade spelat kort i det oändliga, jag hade tittat på när du lagat mat, vi hade lyssnat på alla de bra bitarna som spelades på radion, vi hade diskuterat och utbytt tankar med varandra och jag hade troligen ställt en oändlig mängd frågor om allt mellan himmel och jord. Jag är ledsen att vi inte fick göra dessa saker tillsammans som vuxna.
Jag veta att du hör mig och att du alltid är med och vakar över mig. Det känns tryggt. Det jag önskar är att du skulle fått veta att du var exeptionell, att det inte fanns någon som du och att det inte kommer att finnas någon som du. Jag hoppas att du visste det, även fast jag aldrig sa det till dig.
Du ställde alltid upp för andra och fanns alltid där när man behövde hjälp. Du lyssnade alltid uppmärksamt på vad man hade att säga och kom alltid med råd när det behövdes. Du tog hand om alla och det var alltid till dig alla kom.
Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för all din givmildhet. Tack för att du alltid fanns där. Tack för alla råd även då jag kanske inte lyssnade.
Jag önskar att jag blir som du, och vet du vad, jag tror att jag blir det också.
Tack mormor!
