elin svanberg

Just nu sitter jag på ett tåg hem till Härnösand. För några dagars semester. 

Varje gång jag åker hem, vilket är minst fyra gånger per år så har vi samma diskussion på jobbet. Den diskussionen om att Härnösand inte är mitt hem då jag inte längre bor där.

 

Jag tror, och känner, att Härnösand alltid kommer att vara mitt hem. Där är jag uppväxt. Där bor min familj. Jag spenderade mina 22 första år där. Där finns mina rötter. Där gick jag i skolan. Där hittade jag på bus som barn. Där döptes jag. Konfirmerades. Tog studenten. Där övervann jag rädslor. Förlorade nära och kära. Det är helt enkelt mitt hem.

 

Och det kommer alltid att vara mitt hem, var jag än i världen befinner mig. Jag har två hem, Härnösand och Stockholm!