Den girige
Ikväll var jag med Hanna på den Kungliga Dramatiska Teatern och såg Den girige. Det är andra gången som jag ser den här uppsättningen med Rabaeus i spetsen. Den var verkligen värd att se en till gång, skulle lätt kunna se den ännu en gång. Nu var det lite mer än ett år sedan jag såg den förra gången och det är kul att se vad de har förändrat och vad de utvecklat vidare.
Rabaeus är den stora stjärnan i föreställningen och är helt klart värd sin vikt i guld och all kredd som han har fått för sin prestation. Han spelar inte rollen Harpagon, han är Harpagon.
Det jag gillar med denna uppsättning, under Gösta Ekmans underbara regi, är att de blandar upp de gamla värderingar och samhällsvärderingar med nutidens begrepp och samhällsvärderingar. Vilket gör att den känns väldigt aktuell även fast den skrevs för så länge sedan, den skrevs 1668 vilket gör den 345 år gammal.
Och girigheten är alltid lika aktuellt, så länge det finns pengar i världen kommer girigheten att finnas.
"Thieves! thieves! assassins! murder! Justice, just heavens! I am undone; I am murdered; they have cut my throat; they have stolen my money! Who can it be? What has become of him? Where is he? Where is he hiding himself? What shall I do to find him? Where shall I run? Where shall I not run? Is he not here? Who is this? Stop!"
Bilder lånade från dramaten.se
Innan föreställningen så var vi och åt på Vapiano Stureplan. Vi kom dit ganska tidigt och det var verkligen skönt då det inte var någon kö och vi kunde sitta och äta i lugn och ro med lite folk omkring en. Det var verkligen en lyckad kväll.