Fury
Om man egentligen inte är så förtjust i krigsfilmer, speciellt inte krigsfilmer som berör andra världskriget men ändå vill se en krigsfilm så ska man se Fury.
Det här är inte som vilken krigsfilm som helst. I de flesta filmer så kretsar, i stort sett, hela filmen kring de olika striderna som utspelas. I Fury ligger huvudfokuset på hur människor, speciellt soldater, färgas av kriget. Vilket gör filmen mer human.
I Fury får vi följa Sergeant Don 'Wardaddy' Collier och hans besättning på stridsvagnen Fury under slutet av andra världskriget. Det som gör filmen så speciell är att regissören valt ett perspektivet som man ofta inte ser. Vi ser till exempel Dons inre konflikter. Utåt ska han vara en stark ledare, oberörd av allt krig då han är gammal i gamet medan han egentligen lider av att döda människor, trots att det är nazister som han hatar.
Det låter säkert väldigt deppigt men filmen var verkligen bra! Så se den.
Jag har förresten börjat med en ny rutin. Då jag under en längre tiden inte kollat på en ny film, utan endast satt på någon jag redan sett så bestämde jag mig för att bli bättre på att se nya filmer. Jag gillar ju verklige film.
Nu har jag skrivit ner en lång lista med filmer jag vill se, så när det är dags plockar jag bara en film från listan. Riktigt smidigt då det ofta är svårt att hitta någon film när man väl ska kolla. Fury var faktiskt först på listan.