elin svanberg

Det är en jäkla härlig känsla faktiskt och något som jag inte alls är van vid. Jag är min egen största kritiker. Därför känns det skönt med lite egoboost och ett jäklar vad bra JAG är!

Ätit middag med mamma och syrran

Stod igår vid plockgodiset, på en mataffär vid Frihemsplan kl 17.30. Vilket betyder att det var kolossalt mycket människor som skulle plocka godis. Exakt denna dag var det också extrapris på godiset vilket gjorde att det var ännu mer folk.

Helt plötsligt framför mig bryter en kvinna in framför mig, moturs för att nå fram till en sort. I mitt huvud tänker jag "Men snälla du kan du inte bara följa systemet, som uppenbarligen funkar"

Men vad gör kvinnan sedan... hon sträcker sig upp, öppnar locket och tar en jordnötsruta med händerna som hon sedan stoppar i munnen.

Jag står helt still, stirrar på kvinnan och tänker, ÄR DU HELT DUM I HUVUDET!

Jäklar vad jag är taggad nu! Det känns så skönt att äntligen vara igång och på banan. Nu är det bara att köra, rakt in i kaklet.

I morgon väntar en ny dag.

Idag träffade jag en gammal barndomsvän över en fika. En vän som jag inte träffat på länge, på mycket länge. En mycket fin människa.

Mitt framför mig i morgonrusningen försöker en gammal dam släpa en dramaten och sig själv upp för trappan. Runt omkring mig ser jag folk stressa upp och ner för trappan. Själv stannar jag upp och frågar om jag kan hjälpa henne uppför trappan. I sakta mak tar vi oss upp för trappan, hon hållandes i ledstången och jag bärandes på dramaten. Under tiden berättar hon att det var svårt att få upp den och samtidigt gå. Väl uppe önskar jag henne en god dag och hon tackar för hjälpen, sedan skiljs vi åt. Det är sådana här tillfällen man inte ska titta bort, utan istället titta närmare.

Lite hjälp och samtal med en annan människa gjorde säkerligen hennes dag bättre och det gjorde sannerligen min dag!

Känns konstigt att gå runt när det är folktomt men samtigt en mäktig känsla. Stockholm är vackert, speciellt den stunden innan allt vaknar.

Fantastiska och underbara Sågverket ligger tyvärr ute för försäljning här och detta är något som florerat flitigt i bloggvärlden.

Sågverket är en fantastisk pärla precis vid havet utanför Härnösand. Med sin snygga inredning och fina läge har det blivit en snackis bland alla inredningsintresserade. Och det är ju verkligen en pärla!

 

Jag har gillat Sågverket ända sedan jag var där första gången, inte långt efter att verksamheten startat. Det är något med känslan i huset som jag gillar, personligt, trivsamt, avslappnat och hemtrevligt. Man trivs helt enkelt.

 

Jag tycker att det är väldigt synd att Chabbe och David har valt att sälja verksamheten och jag hoppas att den som tar över staffetpinnen fortsätter i samma fotspår.

Vi ska dit och äta nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot!

Just nu sitter jag på ett tåg hem till Härnösand. För några dagars semester. 

Varje gång jag åker hem, vilket är minst fyra gånger per år så har vi samma diskussion på jobbet. Den diskussionen om att Härnösand inte är mitt hem då jag inte längre bor där.

 

Jag tror, och känner, att Härnösand alltid kommer att vara mitt hem. Där är jag uppväxt. Där bor min familj. Jag spenderade mina 22 första år där. Där finns mina rötter. Där gick jag i skolan. Där hittade jag på bus som barn. Där döptes jag. Konfirmerades. Tog studenten. Där övervann jag rädslor. Förlorade nära och kära. Det är helt enkelt mitt hem.

 

Och det kommer alltid att vara mitt hem, var jag än i världen befinner mig. Jag har två hem, Härnösand och Stockholm!

Nu är det endast tre dagar kvar innan jag befinner mig i ett soligt San Francisco och åtta dagar innan The Big Apple. Som jag längtar!

Aviation high, den perfekta låten just nu.

 

 

Vilket kommer att göra en väldigt stor skillnad och jag tror att det kommer bli så bra.

är inget som jag är speciellt bra på... eller för den delen gillar speciellt mycket.

 

Har aldrig varit en sådan person som tar mycket bilder på mig själv och jag har inte speciellt många bilder på mig själv. Vilket, kanske, gör mig till en unik del bland människorna i min ålder. I en tid då "selfies" regerar stort på de sociala medierna och har blivit, för vissa, det enda sättet att uttrycka sig på.

 

Jag är väldigt självkritisk de tillfällen jag tar kort, vilket kan vara en bidragande orsak till att jag inte tar så många självporträtt och ännu mindre lägger upp dessa. Jag tycker nästan alltid att det är någonting som är fel, som att min inte bild av hur det ser ut inte överensstämmer med hur det egentligen ser ut. 

Men så ibland... med rätt ljus, rätt miljö och rätt humör händer det plötsligt. Det blir magi!

Den 31:a mars släpps biljetter till den nya uppsättningen av Kristina från Duvemåla. Jag och mamma har alltid pratat om att se den igen om den åter skulle sättas upp. Men det finns ett problem... 

 

För mig finns det ingen annan och kommer inte att finns någon annan Kristina från Duvemåla än Helen. För mig är hon Kristina, hon spelar ingen roll. Hon skulle lika gärna kunnat återuppstå för att berätta sitt liv. Därför kan jag inte förlika mig med att Kristina ska prata finlands-svenska. Jag tror säkert att Maria, som har fått rollen, kommer att spela Kristina bra. Men det känns inte riktigt rätt.

 

 

Även fast det var så många år sedan jag såg föreställninge så lever ändå minnerna kvar, för vissa minnen är speciella. Det är egentligen inte riktiga minnen utan mer som känslor som man minns. Det jag kommer ihåg som jag kan ta på är vissa speifika saker.

 

 

Det jag minns är en gunga, en gul klänning, ett förälskat par, ett sädesfällt där säden rör på sig, Fin-Kajsas slipsten, ett stenfält, ett skepp med flera mastar, myller av människor i vackra klänningar. En gjutjärnspis, en dimmig åker, en indian, ett äppelträd och en kvinna som säger farväl till jordelivet. Dessa är endast små fragment av något enastående. Men så fort jag hör musiken så är det som att min kropp och mitt undermedvetna kommer ihåg hur jag reagerade för alla dessa åren sedan. Känslorna spritter i kroppen. Sorg, lycka, glädje, ilska. vemod, förtröstan... jag en massa känslor bubblar upp.

 

Så jag tror inte att det kommer att bli någon Kristina från Duvemåla denna gången. Hur ska jag kunna ersätta mina minnen med nya av något som inte kommer i närheten av att vara lika bra. Även fast jag endast kommer ihåg fragment så är jag lycklig över att ha fått chansen att se Kristina från Duvemåla.

 Nu har det gått en månad av 2014 och jag har funderat en del på hur mitt 2013 såg ut... här kommer en summering av det bästa i listform.

 

Album: Daft Punk - Random Access Memory

Film: Of course The Hobbit - Desolation of Smaug

Låt: Daft Punk - Get Lucky, like the best song ever!

Föreställning/evenemang: Johan Glans

Serie: Niklas mat

Klädesplagg: Rodebjers kofta Sergeant... eller Dartan som vi kallar den.

 

Accessoar: Väskan Delphine från Whyred

IT-fluga: Vet inte riktigt om jag har hängt med på något... men 2013 kan väl sammanfattas med att molnet har blivit ännu större.

OMG: Förstahandskontrakt!!

Blogg: Några som jag gillat under året är smäm.se och trendenser.se

Fika: Kaffe i alla dess smaker

App: Tink... gillar den skarpt. Ordentlig med kolla på vart pengarna går.

Bild på instagram: Måste bli denna bild, när mitt namn är uppsatt på dörren!

 

 

Coola händelse: Att mamma vann på lotteri och blev miljonär!

Resa: Tyvärr har det inte blivit någon resa under 2013, förutom de gånger som jag rest hem.

Besvikelse: Kommer faktiskt inte på någon besvikelse... och det måste ju vara ett bra tecken.

Godis: Viol, i alla dess former.

Surprise: När min hyresvärd ringde och erbjöd mig förstahandskontrakt tre dagar innan jag skulle flytta.

Bok: Kokboken, Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren.

Mat: Lotta Lundgrens Kycklingbiffar med kokosris!

Resturang:  Niklas när de hade sin Brooklyn inspirerade meny. Jag, Linda och Johnny avnöjt en otroligt god middag.

 

 

Händelse: Förstahandskontraktet var nog årets stora händelse.

Fest: Min "inflyttningsfest" var väldigt trevlig med underbara människor... annars var julminglet på jobbet en riktig riktig bra fest!

Möbel/inredning: Mitt väldigt gula, och fina, vitrinskåp!

 

Vad ser jag då fram emot 2014... min och mammas resa till San Francisco och New York som sker i maj. Gud vad jag längtar!

Är ett stort fan av Vapiano. Gillar verkligen deras tänk runt maten de serverar. Färskt och hemmagjort. Way to go!! Sedan är den ju god och prisvärd... alltid ett plus.

Det blev ett besök där förra veckan med Petra. Mysigt att slinka in där på kväll, äta god mat och prata massor. Ett väldigt trevligt sätt att spendera lördagskvällen på.